Någon gång 1959 eller 60 hölls en stor övning av civilförsvaret i Trekanten. Deltagare var hemvärnet, brandkåren, lottakåren, röda korset och statister från skolan och idrottsföreningen. Platsen för krigsövergreppet var bilskrotens gamla lokaler vid kapellet. Som statist blev du markerad med diverse skador och placerad i någon ruin. Det sköts och slängdes rökbomber. Gustav Berggren skrek som en stucken gris och jag höll på att kissa i byxorna av skratt. Sirenen på brandstationen tjöt för full hals. Räddningen kom genom en brandman, jag tror han hette Lennart Nilsson och bodde vid smedjan. Transporten till fältlasarettet i Ordenslokalen skulle ske på en bår mellan två cyklar. Gick bra tills järnvägsövergången där ekipaget pajade. Resten av vägen ner till Ordenslokalen fick jag gå till fots med mina livshotande skador. Väl där nere blev du av kunniga rödakors-tanter spjälad och inlindad från huvud till fötter. (text Mats Hultgren)
Jag är inte säker på om det var samma övning men jag har svaga egna minnen av en episod som har berättats för mig av de som var med. Vi bodde på Mejerigatan 4. I samma hus bodde chefen för Hemvärnet, Kalle Karlsson och hans två söner, också aktiva i hemvärnet. I huset bodde också familjen Björnsson.
Längre ner på gatan låg ett av försvarets mobiliserings-förråd inklusive en murad byggnad där man troligen förvarade ammunition. Området kring Mejerigatan var med andra ord strategiskt viktigt och därför väl bevakat av hemvärnet. Järnvägen som går strax intill var förstås också bevakad för att upptäcka och förhindra eventuella försök till sabotage.
När detta spel var i full gång stegade Stig Björnsson ut från sin lägenhet med en portfölj i handen. Han promenerade ut på vår fotbollsplan (gamla marknadsplatsen) i riktning mot järnvägen. Han blev förstås stoppad av 2 vakter . De frågade var han var på väg och vad han hade i portföljen. En bomb och jag är på väg ner till järnvägen för att spränga växeln. Så skrattade de gott alla tre och Stig fortsatte ner till järnvägen, tog fram sitt knallskott ur portföljen och ”sprängde” växeln (text Karl Eric Målberg)